måndag, september 26

Det är som att kasta in en limpa på Ullevi (obs varning sexdeets)

Okej, nu gör jag det. Jag pratar om sex efter förlossning eftersom jag well, jag hade velat veta typ. Det (typ) enda alla ("alla" dvs folk jag inte känner och/eller pratat om sånt med) har sagt/skämtat om angående sex efter en vaginal förlossning är den gamla "roliga" det är som att kasta in en limpa på Ullevi vilket såklart syftar på att shamea kvinnokönet att det inte är tajt nog. Så himla härligt med ytterligare en grej att ha ångest för med sin kvinnokropp. Nej. Skitsamma, om vi bortser från just det och liknande skämt ("skämt") så var jag jätteorolig innan vi blev med barn/umder graviditeten/efter förlossningen hur det skulle kännas att ligga. Jag har alltid haft lätt att komma och vet att det inte direkt är megavanligt och var såklart därför skiträdd att det skulle ändras och att sex skulle bli nåt trist och jobbigt och inte kännas istället för gött och avslappnande. Och alltså det är ju annorlunda. Det är samma och det är annorlunda. Jag blev t ex sydd några centimeter in och det området är stramt och liksom stumt och in all känns det verkligen inte som nån limpa på ullevi, snarare som att ligga för första gången. Det är stramare och det känns som att livmodern sitter längre ner/grundare om ni förstår och jag är liksom nästan som lite nervös för att det ska göra ont/kännas konstigt varje gång fortfarande. Själva ärrvävnaden känns liksom hård där allt annat är mjukt? Ni som har gjort den här resan innan mig, och känner igen er, blir det annorlunda igen? Slutar det strama? Flyttad livmodertappen upp igen? Obs har ej framfall enligt kontrollen. Är det nån som känner igen sig? Hur tycker ni det är?

söndag, september 25

Var på Ikea en lönesöndag *skjut mig*. Vi köote nya ledlampor att ha under köksskåpen samt en bäddmadrass. Herrejävlar vad tråkiga saker att lägga pengar på plus dyrt med belysning ju *sad emoji*. Dom vi har nu brönde aönder mitt finger, luktar rök och pajar hela tiden plus är installerade av nån jävla Martin Timell-wannabe så allt är säkert fel och måste bytas oavsett vad vi vill eller inte vill. På tisdag kommer iallafall elektrikern hot och fixar det och sätter upp en lampa i sovrummet som man var tvungen att dra el i väggen till (the fuck?!) vilket vi såklart inte märkte förrän den redan var inhandlad. Dom ska få fixa belysningen i badrummet, sätta upp lampor i taket i sovrummet och hänga upp ananaslampan i mässing som jag fyndade på köpochsälj förra sommaren.

Nu ligger Skrällen och sover i mitt knä och Andreas ligger bredvid i sängen och har en arm över mig och snarkar och det är så mysigt! Jag råkade köpa en body med axelvingar och enhörningar till Ellen när mitt finger var lite triggerhappy nån onlinerunda och hon fick ha på sig den idag och alltså hon är Unicorn Uniteds Commander in Chief. Så jävla göllig/bossig. Ska bara köpa kläder med axelvingar från och med nu. Oj nu vaknar hon hejrå.

fredag, september 23

Svartsjukan

Nån gång i somras fick jag ju feeling och slängde ut lite grejer jag vill blogga om och på nåt sätt var det ju lite synd att jag inte gjorde det då eftersom jag nu inte har en jävla aning om vad jag tänkte att jag skulle skriva när jag gjorde listan, men lovat är lovat så jag får ge det ett försök iallafall. Jag vet att jag funderade skitmycket på svartsjuka när jag läste nån kommentar nånstans.....eh..*tänker*. Jo! Det var en kommentar på nåns instagram om syskonkärlek/rivalitet/svartsjuka som typ löd nåt sånt här Jag var så svartsjuk på mitt lillasyskon när jag var liten så jag låtsades inte om att hen fanns förrän jag var ungefär sju och sen nåt med att svartsjukan fortfarande håller i sig i hennes förhållanden och så nåt skämtsamt haha sån är jag-grej. Now, det finns säkert svinmycket att analysera i barndelen också, men låt oss lämna barns känslospektrum utanför den här diskussionen eftersom well, barn är barn är barn och deras känslor ska fan få existera och inte förtryckas. Som vuxen är det en annan thang tycker jag.

Låt oss göra det tydligt redan här att min ståndpunkt i ämnet svartsjuka är att det är bland det värsta som finns. Så, ni som möjligtvis kan ta åt er av resten av det här inlägget kan således sluta läsa nu eller suck it up.

Jag är ju i vanliga fall ettusen procent för att känslor måste få existera, ta plats och bara vara oavsett om det är superskratt eller om det är ångest och dåligt samvete och mörker. Det finns två undantag till den inställningen, den ena är missunnsamhet och den andra är svartsjuka. Det är för att jag anser att det inte är känslor per se utan en konstruerad världsbild som förvränger och förfular och förminskar andra känslor. Jag tycker alltså att det är känslor som går att välja att ha/inte ha och att svartsjuka egentligen aldrig är en ren känsla i sig själv utan grundar sig på andra saker i botten, typ rädsla, ensamhet, litenhet, osäkerhet osv. Känslor som SÅKLART ska få ta plats men också känslor som på nåt sätt tvingar oss att erkänna att problemet i grunden ligger i ens eget huvud och inte i någon annans beteende/icke-beteende. Att vara rädd och ledsen och osäker och ensam är hemskt och tyvärr en del av livet. Att vara svartsjuk och bete sig som ett kontrollerande as är inte en del av livet och borde inte vara en del av någons liv. Därför tycker jag att glorifieringen av svartsjuka som nåt "tecken på kärlek/att man bryr sig" är så jävla dumt. Det finns ingenting i svartsjuka som har något att göra med hur mycket man älskar. Eller egentligen kanske det har det, fast inte av den anledningen isåfall utan snarare tvärtom. Att vilja kontrollera den man är ihop med är inte kärlek. Att vara rädd att den andra ska vara otrogen är inte kärlek. Att inte lita på den andra är inte kärlek. Det är mycket möjligt att det finns jättemycket kärlek bakom svartsjukan, men tänk vad fin den hade varit om inte missunnsamhet och annat jävla härj hade varit i vägen?

För att en relation ska vara sund måste det finnas tillit. Det måste få vara okej att ibland säga att man känner sig bortglömd och oälskad och liten och ensam och needy. Det måste också sägas om det är så det känns. Sen är det bara att lita på att den andra personen hjälper en att hitta ett sätt att inte känna så. Det hjälper inte att kontrollera den andra personens liv eftersom boten mot alla ens egna känslor inte är att tvinga den andra att älska en eller vara där för en. Hjälpen mot ensamhet i en relation ligger ju i att den andra personen ska vilja vara med en. Om hen inte vill det så spelar det ju ingen roll om hen fysiskt är närvarande pga tvång, känslan kommer ju ändå bestå. Fattar ni vart jag vill komma? Svartsjuka är enbart av ondo och ger ingenting till varken den som känner det eller den som blir utsatt. Ge fan i att vara svartsjuka. Och om du är i en relation där det inte går att fixa dom underliggande känslorna så är jag hemskt ledsen att säga att den relationen inte är sund och förmodligen inte går att fixa så lämna och gå vidare.

onsdag, september 21

Tjugo frågor!

Jag tar väl också och gör den där roliga listan (livsmotto: låt aldrig en lista gå oifylld) som Sandra Beijer lade upp och som jag precis såg att Dobre Futro-Maria också har gjort.

1. Om du hade fått en dotter nu, vad hade du döpt henne till?
Kan vi inte istället prata om att Andreas nästan propsade på Pixie ett tag? Först dog jag av skratt och sen ba fast det är ju gulligt?! Får vi en till tänker jag att hon ska heta Märta. Eller Iris. Men Ellen var ju aldrig riktigt på tapeten förrän det en dag av oklar anledning var vårt enda alternativ. Fortfarande väldigt oklart hur det hela gick till. Ännu mer oklart att hon ba hette Ellen när jag träffade henne på riktigt (minus typ en kvart en stund efter födseln, hon skulle till neonatal och få hjälp och jag kräfvde operationssal för att sy fiffi efter helvetet så jag opererades emellan) helt utan att jag ens hade fått "känna in" nånting. Andreas hade minsann passat på att basunera ut för samtliga han kunde nå att ELLEN HETER HON! Alltså det är ju fint and all, men ÄNDÅ.

2. Sex utan kärlek eller kärlek utan sex?
Varå, på vilket sätt ska man välja? För resten av livet? Kärlek utan sex. För en tillfällig period? Sex utan kärlek.

3. Har du bra självförtroende?
Ja, men jo, det har jag. Eller jag har jävligt bra självkänsla och tycker att jag är sjukt värd och bra och blabla, men jag drabbas såklart också av Stora Fulhetssyndromet eller Tjockhetssyndromet men jag försöker jobba så jävla jävla mycket med att istället acceptera och försöka gilla min kropp. Min so far bästa strategi har varit att börja följa folk som inte ser ut som norm i sociala medier samt att titta på min kropp naken i spegeln VARJE DAG. Jag är för gammal för att hata mig själv varje dag och ibland händer det till och med att jag ba äeh men den kanske inte är så illa? Rätt jävla stor progress från OH NO MIRROR BLUNDAAAAA! som var förut. Gud jag blir så ledsen när jag tänker på hur många fucking ÅR jag har lagt på att hata min kropp, helt utan anledning egentligen. Var fan svinsnygg när jag var yngre *sad emoji*

4. Nämn tre saker på din att-göra-lista?
Det är rätt luddiga frågor här va? Hemma har jag följande: rama in tavlor (för helvete!), ring farmor och köp en fyrtioårspressy till min man. På min att göra-lista för livet vette fan, är mer en day by day kinda gal.

5. Beskriv ditt drömutseende.

Igen, PÅ VEM?! Vem har skrivit den här jävla listan? Jag älskar att titta på folk som asgarvar så ett asgarv. I övrigt gillar jag outfits som är lite mer genomtänkta än min vanliga åh den här ser ren ut och jag hade den inte igår det blir bra-stil.

6. Någon du har kysst?
En kändis eller? Vet ej. Tror inte det. När jag gick på Handels satt jag och min kumpan JJ en natt och drack några vinare och rökte några paket cigg och listade alla vi hade hånglat med och jag har för mig att vi var uppe i ett femtiotal redan då och det var kanske 200..3? Jag träffade Andreas 2013 so you do the math.

7. Har du kvar klädesplagg från då du var liten?
Om det finns så har jag inte sett dom. Mapa har under åren varit stora fan av rensning. Snyft.

8. Är du nöjd med din profilbild på Facebook?
Eh ja? Annars hade jag väl inte valt den? Gawd, vem väljer en bild och ba den här tar jag, den är jag skitful på! utan att vara ironisk och därmed ändå nöjd med den?

9. Vad väljer du, godis eller chips?
Chirre chirre chirre! Dipp Dipp Dipp!

10. Hur uppvaktar man dig?
Man lyssnar på vad jag säger, frågar följdfrågor och skrattar åt mina skämt. Så himla svår på det sättet.

11. Har du rykten efter dig?
Haha, nej? Eller alltså det kanske finns nån jag har jobbat med nån gång som ba Vet du vad Linn.... men alltså jag tror inte att jag är tillräckligt intressant för några himla rykten. Mvh couch potato since 2013.

12. Din absolut sämsta egenskap?
Haha, har precis frågat Andreas eftersom jag inte kommer på nån. Hahaha, se självförtroende ovan. Han säger att han tänkte på nåt häromdagen som han har glömt bort nu så obviously är jag en perfekt människa. Åh! Nu kom jag på: jag har en tendens att känna mig bättre än andra. Det agerar jag iofs inte på pga är inte dumihuvet. Det och att jag blir helt sinnessjukt irriterad när jag tycker nån är korkad. Det kan jag nog visa rätt tydligt också.

13. Din bästa egenskap?
Att jag är ganska bra på att fatta bakgrunden till issues, både i jobbet och i relationer, och därför kan försöka vara konstruktiv och försöka få alla inblandade att förstå och hitta en lösning med så lite stötta kanter som möjligt. Andreas hälsar att det han uppskattar mest är att jag är nej okej han kommer inte på nåt här heller. Jag gör uppenbarligen noll intryck på mannen jag lever med. Nu säger han att det är min ärlighet som han tycker är bäst även om han inte alltid uppskattar den. Han säger nu att det även är min sämsta. Gud, borde alltid göra såna här listor. Får reda på en massa saker här.

14. Kan man vara vän med sitt ex?
Det kan man säkert. Om jag och Andreas skiljer oss så hoppas jag att vi kan vara vänner eftersom vi har Skrällen nu. Jag tror att det beror helt på varför man gör slut. Sårade egon, missunnsamhet och krossade drömmar har ju en tendens att inte göra underverk för vänskap eller relationer för den delen.

Har du kysst en kompis?
Jao. Flera stycken. Det var ju skitinne där i början av 2000-talet, ungefär samtidigt som spagettilinnen och jeans instoppade i strumpor.

16. Hade du kunnat ha distansförhållande?
Inte under lång tid och well, nej inte nu alls förresten eftersom jag inte skulle vilja vara själv med eller utan Skrällen.

17. Hur lång är du?
166 cm.

18. En vacker person?
Min ingifta, numera frånskiljda, moster. Jag vill vara henne.

19. Ett boktips?
Hahaha... tror jag läste en bok nån gång 2013 senast. Har faktiskt absolut inte nåt bra tips alls här.

20. Bäst just nu?
Att jag ska gå till AGs och käka med Stina imorgon och ha på mig kläder som är fina och rena och inte har kräks eller saliv eller kladd på sig och att jag ska få ha mina nya skor och läppstift och målade naglar och dricka vin och prata om saker som inte är barn. GUD VAD JAG LÄNGTAR!

tisdag, september 20

4,5 månad

Alltså Ellen Skrällen Snällen Gnällen (ja, retmöjlighetena i namnet är till synes oändliga, förlåt för det) Monstret Snuttis Älskling ÄLSKLING Mammas allra finaste, du är drygt 4,5 månader nu. Och du är helt ljuvlig, LJUVLIG! I förrgår försökte jag lägga dig en halvtimma tidigare än vanligt för du var trött och jag var sugen på vuxentid och du somnade, men sen vaknade du efter tjugo minuter och log så hela ansiktet skrynklade ihop sig och pratade och skrattade och spexade och gosade och lyckotjöt i säkert en timma. Du brukar vakna med ett leende, men det var something else. Jag och din pappa är så kära så kära så kära i dig.

Du är en stark unge, både fysiskt och viljemässigt, och du fullkomligt älskar att klara saker och få beröm. Du blir helt sjukt mallig när du klarar nåt och känner att du gör rätt, men om vi hejar på då så vet du nästan inte vart du ska ta vägen av glädje. Du har ju varit en klättrare sen du föddes och kastade, klängde och sparkade dig ner i min armhåla/i mitt knä/innanför mina kläder och det har gett dig en väldigt bra kroppsuppfattning så när du väl gör nåt för första gången så sitter det där sen. Igår satt du utan stöd för första gången (ja, din mammas hariga händer var precis bakom hela tiden) och sen gjorde du det igen och igen och igen. Du vill också alltid framåt och kastar dig åt det håll du vill om vi bär dig, eller well du kastar dig väl alltid oavsett utgångspunkt. Du började vända dig om i somras och nu är det det enda du gör om man lägger dig ner. Din pappa kallar dig för Zoolander för du vänder bara åt höger, men igår (vad var det med igår?!) började du rulla och sen knökade du upp röven i luften och liksom kastade dig framåt. Det gick inte snabbt och det var inte snyggt, men du tog dig dit du ville under glada skrik och allmänt pladder.

Du älskar sång och dans och jag vet på allvar inte hur många gånger om dagen jag eller din pappa sjunger Har du sett min lilla katt? eftersom du älskar den så mycket så du avbryter till och med den vildaste protest för att flina och lyssna. Du somnar fortfarande på 1 1/2 låt om vi sätter på First Aid Kit. Det har visat sig vara o-e-r-h-ö-r-t användbart. Hehe.

Vi har också börjat med smakportioner. No surprise så älskar du ju såklart även mat och gapar och smackar och mmm:ar när du vill ha/får mat. Din favorit är turkisk yoghurt med vaniljpulver, men katrinplommon är en tät tvåa. Det tycker din mamma är mycket skönt eftersom det verkar som att strategin med att alltid ge katrinplommonpuré också gör att magen funkar som vanligt.

Men vet du vad det bästa är? Du har börjat skratta. Du skrattar mest åt din pappa för åh-så-kär du är i din pappa, men i brist på honom så duger även jag. Det kittlas i min bröstkorg när du skrattar älskade unge. Att du finns är det bästa som har hänt mig. Du är det finaste jag har.

måndag, september 12

NO JINX!

Okej så förutom "gästrummet" så tog vi även tag i oss själva och flyttade på spjälsängen och tog bort en sida så den står långsida mot långsida på vår säng istället för kortsida mot långsida och så ba la vi ungen där när vi gick och lade oss OCH SÅ SOV HON HELA NATTEN! Vaknade 06.36 och kollade i spjälsängen och då låg hon på mage och pillade med sin filt och grejade. Nu är hon visserrligen fortfarande vaken en halvtimma senare men hon ligger och flinar åt precis allting så hon verkar ju vara rätt nöjd.

söndag, september 11

Vi testar: oredigerade vardagsbilder pt 2

Jaha, så här är då hallen med lite random möbler placerade.


Och här har vi den något spartanska varianten av gästrum. Till höger ligger korridoren som leder till vardagsrummet och till vänster om fåtöljen är ingången till sovrummet. Där jag står och tar fotot är det en dörröppning till vår hall-hall och en till vårt kök. Och ja, det ska upp lampa och tavlor och förmodligen nån form av bokhylla. Eventuellt pythagoras från Maze interiör.


Är ni nöjda? Bilder tummen upp?


Vi testar: oredigerade vardagsbilder at your pleasure






Projekt utnyttja kvadratmeter aka världens dyraste hall

Vår lägenhet är en genomgångslägenhet med vardagsrum i ena ändan och kök och sovrum i andra ändan. Däremellan är det med stockholmspriser mätt ungefär två miljoner worth of stor hall och korridor. En jävla stor yta att inte göra nåt med med andra ord. Korridoren har vi satt upp bokhyllor i så den är numera använd, men hallen har varit ett sånt där äh vi har en fåtölj/lampa/bänk över vi ställer den där-ställe. Det vi saknar mest i den här lägenheten är inte ett barnrum pga hahahahaha barnet verkar ha noll intentioner att sova nån annanstans än på fotlängds avstånd till oss. Det vi saknar är ett gästrum/extrarum där en vuxen kan sova när hen är på besök eller när hen vill sova en natt utan bebisfot i ansiktet. Enter: konstiga hallsaksutrymmet och Ikeas nya Vallentunaserie med bäddfåtölj som faktiskt är skön. Vi köpte bäddfåtöljen igår och nu står den i hallen och väntar på att bli uppackad, men sen tänker jag att vi även ska sätta upp hyllor och tavlor och fixa en ny matta och kanske en sån där lampa som hänger på en arm från väggen. Aja, hade varit bättre med bilder va? Eftersom den hår skräpiga appen vägrar att publicera bilder så blir det rätt dåligt med såna här, men är ni intresserade av bilder? Ska jag skärpa mig och datablogga lite bilder?

Saker vi (jag) längtar efter

När det slutar vara varmt och en promenad är en promenad och inte en svettävling och jag inte behöver gå upp och dricka vatten på nätterna av ren överlevnadsinstinkt.

När barnet slutar äta på nätterna.

När barnet börjar göra sova hela natten-grejen till en erry day thang.

När barnet sover i sin säng utan att försöka ta livet av sig genom att hitta diverse möjliga och omöjliga sätt att faceplanta grejer.

Det vill säga: när jag får sova en hel natt utan att svettas -> mata ännu svettigare bebis -> svettas ännu mer -> bli arg pga ovan -> vakna till ordentligt -> bli törstig/kissnödig/övervarm -> behöva dricka/kissa/duscha kallt -> vara ännu mer pigg -> inte sova ordentligt -> vakna trött -> och svettig -> ha avgå allt!-inställning hela dagarna.

söndag, september 4

Saker som händer:

Imorgon åker Andreas på nån VIP-chefgrej med jobbet i två dagar = jag ska vara ensam med Gnällen som just this morning fick sin första sylvassa lilla tand och därmed mest är ledsen och needy och varm (med all rätt, stackars lilla hjärtat) för det kommer förmodligen en till precis bredvid och även om jag tycker att hon tar det som en baws så är det lite liiiiiite liiiiiiiiiiiiite jobbigt att veta att jag ska vara ensam med henne i nästan två dygn. Dessutom måste jag göra klart bokslutet på jobbet och jag skulle ha gjort det idag, men nycklarna till kontoret var på vift på fyra ställen så nu måste jag klämma in det mellan bebisbärande och kuratorsamtal och ensamskap. Tycker därför VÄLDIGT synd om mig själv här nu. Plus bebis somnade 19.30 och verkar ha dunat in för natten och OMG! vad jag inte klarar av att både vara ensam OCH inte få sova pga barn som vaknar miss i nassen och vill leka/skrika/gnälla. Inatt sov hos iofs 22-07 utan att vakna (aldrig hänt förut) men det var förmodligen för att vi var på släktgrej igår som var Oh So Spännande så hon sov cirka 25 minuter på hela dagen och inte för att det är nån ny vana. Yyyl och gnäll och gny.

tisdag, augusti 30

Jag jobbar idag. Vi måste göra klart bokslutet och eftersom jag har gjort 98% av resten så tänkte vi att jag likagärna kan göra klart hela skiten också. Vi var på möte med revisorerna förra veckan och Skrällen satt i mitt knä och skrattade och pratade och charmade dom i två timmar så det verkar funka att jobba även med börn. Just idag är jag dock barnfri. Det var skitjobbigt att gå hemifrån imorse (hello, varm mjuk nyvaken bebis!) men sen jag kom hit har jag tänkt på henne cirka fem minuter sammanlagd. HERREGUD VAD SKÖNT DET ÄR ATT GÖRA VUXENSAKER! Jag tror i och för sig att Andreas är ännu mer nöjd över att vara med Ellen ensam hela dagen så det är helt klart en win win det här.

måndag, augusti 29

Stanna tiden, håll mig kvar här

Det regnar ute. Fönstren är öppna och släpper in den första doften av höst - kall luft, mjuka löv och jordig asfalt. Nån autospotifylista med mjuk ackustisk indie sprider sig från hallen. Jag sitter i soffan i ett kuddhav med min sovande bebis tvärsöver mig och en varm kopp starkt kaffe på armlängds avstånd. Det här är en sån stund som liksom grundar mig tryggar mig lugnar mig. En stund där tacksamheten för livet nästan exploderar i bröstkorgen.

söndag, augusti 28

Allt gick bra. Såklart. Skrällen somnade strax innan nio och sov som en baws till halv tio imorse. Alltså hon vaknade och åt vid fyra och sju. "Vaknade". Hon börjar röja runt som en virvelvind ->jag vaknar och hämtar mat -> jag plockar upp börnet -> hon äter i sömnen. Allt är över på femton minuter. Älskar mitt barn för det. Hatade på min man en sväng imorse när han inte bara kom inswoopandes och tog barnet SEKUNDEN jag tröttnade, men eh skäms på mig för sen tog han henne, lät mig sova till tolv, gjorde frukost och gick ut på en jävligt lång promenad med ze bebe. Efter en inledande tidsdödande städa köket-grej så sitter jag nu i soffan. Och tittar på Gilmore girls. Och äter choklad. HELT ENSAM. Mmm...ensam.

lördag, augusti 27

Jag är ensam hemma med Skrällen ikväll för Andreas är på kräftskiva (jag var bjuden men vill hellre vara hemma med Ellen pga orkar inte mecket) och trots att jag egentligen unnar honom att ha en svinrolig kväll så sitter jag här och surar. För att jag är ensam. För att jag är slut som lektant efter en veckas föräldrajobb. För att jag är nervös för att nåt ska hända (?!). Vad ska hända nu som är så jävla annorlunda än dom nio timmarna per dag som jag alltid hänger med mitt kiddo? Absolut ingenting. Dessutom är han i Skarpnäck. Inte direkt på månen så skulle nåt mot förmodan hända så kan han ju vara här på typ femton minuter. Jag har dessutom sagt att jag ska ta natten och ge Andreas sovmorgon och det är jag också nervös för. Så jävla konstigt. JAG VET JU HUR JAG SKA MATA MITT BARN, right? Tror egentligen allt handlar om att jag har sovit dpligt i veckan och vårt barn är osugen på att sova dagtid och vill bli underhållen hela tiden och buren och grejad med och jag vill mest låsa in mig i sovrummet med choklad och en dator och gilmore girls. Oj, nu vaknar hon.

Sleepless in Södermalm

Jaha, här sitter jag vaken mitt i natten helt i onödan. Avkomman sover så det är inte hon som håller mig vaken DET ÄR DEN HÄR JÄVLA VÄRMEN! I typ fem dagar har jag gått omkring och varit fkn konstant klibbig. Eller nej, jag har alternerat mellan konstant klibbig som torraste nivå och helt flytande. Jag tror att jag kan ha upptäckt en ny fysiklag; flytande människa. Ska lämna in mig själv till forskningen när jag hittar orken igen. Nu kanske ni ba Men det är ju sommar?! Det är ju härligt! Nej. Nej nej nej nej nej nej nej. Det är INTE härligt. Det är verkligen inte härligt när man måste bära runt på en tusen grader varm (hello gener), svettig sjukilos mask cirka hela tiden alternativt köra runt masken i ett tiokilos ekipage. Minst tio kilo förresten, vet ni hur jävla mycket saker en fyramånaders bebis dräller runt med? FÖRJÄVLA MYCKET GREJER är det iallafall. Resultatet är iallafall att det blir varmt. Och svettigt. Och klibbigt. Jag HATAR varmt och svettigt och klibbigt. Min man försökte muntra upp mig häromdagen när jag deppade över nåt helt annat och ba men snart är det ju höst?. He knows me so well. Jag dör av längtan efter att kunna öppna fönstret och faktiskt känna att det blir svalt. Att kunna gå en promenad utan att rinna iväg. Att kunna sova utan att behöva gå upp och duscha kallt. Jo, det just happened. Nu är jag sval, men tyvärr ännu mer klarvaken. Jag kräver fanimig att universum gör kallt nu.

fredag, augusti 26

Familj

Min moster, eller min morbrors ex-fru som alltid kommer vara min moster och som också är okristlig gudmor till min dotter, var här på middag ikväll. Jag älskar henne. Hennes hem var min fristad från att jag var tio tills nä, det har inte slutat än. Hos henne lärde jag mig vad bra böcker är, vad bra musik är och hur man lagar mat som är god. Hon har alltid tid. Hon kramas dom hårdaste bästaste kramarna jag vet och hon är min stora förebild i hur jag vill att det ska kännas att komma hem till oss. Varmt. Mjukt. Tillåtande.

Hon var hos oss ikväll och gullade med mitt barn och skrattade med min man och värmde hela min själ. Jag känner mig så himla tacksam för att hon finns i mitt liv.

måndag, augusti 22

Och allt är gratis

Så jag var hos kuratorn i förmiddags. Jag hade tänkt att gå själv och ta med mig Skrällen, men igår när jag pratade med Andreas och var ledsen så erbjöd han sig att följa med och sitta utanför som moraliskt stöd (ja, han är världens bästa partner) om det skulle kännas bättre. Så jag svalde min äh jag klarar mig/kan själv-stolthet och ba ja, tack. Jag bet inte hur lång tid jag egentligen hade, men jag gick därifrån efter en timma och fyrtio minuter med torkade tårar i ansiktet och en ny tid om två veckor i kalendern. Hur känner du? Vill du ha en ny tid? När vill du ha den? OCH DET KOSTAR MIG INGENTING! Inte ens en symbolisk hundralapp i patientavgift. Jag älskar Sverige och skatten för det.

Själva kuratoriet gick bra. Jag blev sedd och bekräftad och jag gillar att få prata om MIG helt ostört. *ego girl* Nä, men skämt åsido och lång story short så är det just känslan av att vara förminskad som människa och o-mött i kommunikation som är det som jag behöver prata om (eller få upprättelse för som jag själv tydligen beskrev det idag) och ahmen fan hon är bra. Jag gillar henne. Hon hjälper mig att inte förminska mina känslor i nån form av äh men allt gick ju bra nu går vi vidare-mentalitet. För även om det är sant så har jag ju såklart rätt att få reda upp mina känslor. *light bulb!* Spårade iofs ur en sväng och pratade om hur jag tycker att förlossning/graviditet och samhällsnormerna är så jävla fuckade och hur mycket dom förstör för folk men men. Det fick hon som bonus.

Hjälp med sinnesbajs alltså, tie tummar upp.

fredag, augusti 19

Blodigt

Jaha, ett UNDERBART år utan mens och pms och huvudvärk från helvetet är tydligen till ända. Med besked. Herregud jag blöder mer nu än vad jag gjorde veckorna efter förlossningen tillsammans. SKA DET VARA SÅ HÄR?! Obs retorisk fråga eftersom det likt allt annat relaterat till kvinnokroppen enligt vården är heeeelt normaaaaalt. FML.

Längtar så jävla mycket efter att p-pillren ska börja work their magic och ta mig tillbaka till världen av en och en halv-dagars mens och lindrigare PMS.

Varsågoda för informationen jao.

onsdag, augusti 17

Eh älskling, vi ska nog inte boka av den där tiden ändå?

Jag var på återbesök hos barnmorskan idag. Ja, det kanske är lite sent så här 15 veckor efter förlossningen men strutsbeteende och sommarlov osv. Det var en ny barnmorska (igen) och jag började väl hulkgråta sisådär tre minuter in i ja, jag har ju läst i din journal att ni hade det rätt tufft. Hur är det med dig?. Det är som om det först nu liksom finns ork att peta med fingret i det såret och erkänna att mitt nu vill jag bara gå vidare förmodligen inte funkar så bra om jag inte går tar itu med att den bestående känslan från förlossningen, förutom vansinnig vrede för att min lilla bebis var fick tusen nålar i sig, bröt nyckelbenet och hade ont, är att jag känner mig våldförd på. Som om jag var ett kadaver, en kropp, ett djur och inte en människa. Det som hände kommer ju aldrig bli ogjort, men jag behöver få prata med ansvariga på förlossningen och jag behöver prata med en kurator själv och erkänna högt hur mycket svart mörkt hål i bröstet jag tycker att det är att tänka på min förlossning. Barnmorskan idag var jättebra och gav mig konkreta besked och mitt järnvärde hade gått upp till supernivåer trots att jag förlorade nästan två liter och blodtrycket är fortsatt lågt, men vi kom överens om att den där kuratortiden vi har inbokat som uppföljning på måndag som jag hade tänkt boka av absolut inte ska bokas av. Nu ska jag plocka upp min perfekta bebis från hennes babygym och pussa på hennes tjocka kinder tills hon skrattar sitt beavis and butthead-skratt och terapia mig.

tisdag, augusti 9

Stoppa tiden!

Min unge ligger på en kudde i mitt knä med sin filt över huvudet (alltid filt över huvudet) (obs hon får luft) och sover lite. Hon har precis spottat ut nappen och ligger och småler och rynkar på näsan om vartannat och är så jävla gullig så jag dör. Äeh nu skrattar hon i sömnen *hjärtögaemoji*. Hon är så jävla ljuvlig att ha att göra med just nu. Förut när hon vaknade så gick jag in och satte mig vid sängkanten och när hon såg mig så skrek hon rakt ut av glädje och log ett tandlöst leende som var så stort att ögonen stängdes. Sen tjattrade hon glatt i babysittern när jag åt frukost och skrattade varje gång jag svarade på hennes pladder. Känner oerhörd stark WINNING! på mitt barn just nu.

fredag, augusti 5

Tre månader

Ellen. Skrällen. Snällen. Monstret. Jox-Fia. Lilla tjockisen. Bebisen. Älskling. Din morfar kallar dig världens finaste. Jag håller med.

Gud, den här månaden har varit som en enda aldrig sinande ström av utveckling. Det här med dom där faserna verkar då inte hålla dig till så mycket utan hoppar vilt mellan nya saker du lär dig. Du är så jävla ljuvlig att ha att göra med för du är fanimig nästan alltid glad. Till och med när du har varit vaken i åtta timmar i streck och varit på stan och på restaurang och flängt runt är du glad. Det innebär att vi har vågat göra rätt mycket grejer den här sommaren. Vi har varit i Jönköping och Markaryd och Rättvik och Malmö och Köpenhamn och Göteborg och mest har vi varit hos din morfar i Lidköping. Jag tror att du tror att du bor här nu faktiskt. Din morfar är oerhört betagen av dig och kommer nog gråta av saknad när vi åker på söndag. För att riktigt toppa den här föräldrakakan av greatness så sover du dessutom like a baws. Du somnar för natten vid nio och vaknar för morgonen mellan nio och elva. Vi brukar mata dig i sömnen innan vi går och lägger oss vid tolvtiden och sen sover du oftast till halv fem-fem när du halvvaknar för att äta och sen somnar om igen. Efter det äter du typ varannan var tredje timma. Du verkar köra lite varannan dag-grej med din dagsömn där du verkar tycka att den är rätt onödig varannan dag och gillar den dagen efter. Oftast påverkar det inte alls ditt humör konstigt nog. Du har haft några kvällar när du har skrikit i panik i typ en halvtimma helt otröstlig och första gången det hände var jag och din pappa nära att ringa sos eftersom det aldrig aldrig händer att du skriker utan att vi kan trösta dig på nån minut. Lelle hjärtat, vad vi tycker synd om dig då.

Du är stark. Du vill helst bara stå och stå och stå och stå hela tiden och att ligga ner i vaket tillstånd är det tråkigaste du vet. Du drar dig utan problem upp till stående om du bara får hålla i våra fingrar och blir helt sjukt lycklig om vi berömmer dig. Såna där barnvagnspromenader som andra pratar om där deras barn bara somnar är typ tvärtom för oss. Du kanske somnar i ren uttråkning när du har gått igenom minst fem leksaker och min sjal som du har adopterat som snutte och som du drar över huvudet som en koja, men vi har börjat ta med kuddar hemifrån så vi kan pallra upp dig till sittande för då är du urnöjd hur länge som helst. När vi kommer hem ska vi byta till sittdelen för jag tycker att det vore skönt att kunna gå ut och gå utan att du blir sur. Du tar tag i leksaker och drar dom till munnen men du är helt ärligt inte svinbra på att träffa rätt med en gång. Igår hittade du dina fötter och tyckte att det var så sjukt irriterande att dom satt fast i nåt när du drog i dom. Vi kan ha skrattat åt dig då.

Du har också hittat pratet och kan hålla låda i timmar med en massa grrrr och aiiooo och nääjj och munpruttar. Gud vad du bubblar och pruttar och smackar med munnen. Och dregglar, som du dregglar. Du är nog blöt cirka jämt tror jag.

Jag är så kär i dig, Ellen. Din envishet. Ditt soliga humör. Din oerhörda nyfikenhet. Din stora lilla kropp över min när du vilar. Din hand på mitt bröst. Dina fingrar hårt runt mina. Ditt leende alltid, men framförallt när det skrynklar ihop hela ansiktet så du får ett kryss mellan ögonen. Då är du så jävla gullig så jag tror att jag ska spricka. Det har hänt att jag har börjat gråta av gull när vi har pratat med varandra och du har tittat på mig i pure bliss. Jag älskar dig med varenda atom som är jag. Tack för att du valde oss älskling. Du är det finaste jag har.

Saker jag tänker på och vill blogga om i oordning

Svartsjuka
Romantik
Närhet
Usavalet
Boende
Mammaskapet
Äktenskapet
Barnet

På måndag, när semestern är slut och vi är tillbaka i Stockholm, då ska jag ta tag i det. Nu vet jag inte om det är nån som fortfarande läser här och bryr sig men om ni gör det och undrar över nåt eller har nåt önskeinlägg eller så så är kommentarerna era. Jag lovar att svara på allt. Puss!

tisdag, juli 19

Hur mycket aktiverar man spädbarn?

Idag har jag som sagt varit ensam med Snällen hela dagen. Det var...annorlunda. Efter fem veckor tillsammans är det askonstigt att vara den enda föräldern och astråkigt (flåt barnet) aatt behöva vara den som underhåller hela tiden. Gone are the days när hon åt och sov och åt och sov (snyft). Nä, nu ska det minsann stås och balanseras och sittas och hoppas och ABSOLUT INTE LIGGA NER SA JAG LÄGGER DU MIG NER SKRIKER JAG. Satte'na i babybjörnen och went about my business (åt frukost/la i tvätt/hängde tvätt/städade i köket). Sen fick jag dåligt samvete för att jag inte liksom a k t i v e r a r henne/mig hela tiden. Alltså, ni andra föräldrar, hur stor del av dagen som föräldraledig åt bebis lägger/lade ni till ren lek/aktivitet/prat och hur mycket låg ert barn i babygym/vagnen/sitter/på golvet ensamma? Jag tycker ändå att jag leker/går/står/hoppar/pratar/grejar jävligt mycket, men ungen är ju för fan vaken mellan 10-21 med små sovpauser på typ 30 minuter varannan, var tredje timma. Det är ju vansinnigt jävla tråkigt att leka/gå/stå/hoppa/prata/greja 8 timmar om dagen liksom.

måndag, juli 18

Tittar väl in här dårå

Vi har semester. Det är härligt. Barnet uppför sig tämligen väl förutom idag när hon har haft nån form av gnällmaraton sen hon vaknade. Vet iofs inte om det är för att hon har hittat lite nya ljud eller om hon är sur på riktigt för hon låter/skäller mest och gråter inte direkt men men. Först är det gulligt att lyssna på men sen blir det bita ihop tänderna-irriterande så nu sitter jag i en soffa på verandan och läser tidning och ignorerar mitt barn och hennes pappa som kämpar på därinne. Vet inte om jag ska applådera mig själv för att jag övar på egentid eller om jag är världens sämsta (priviligerade medelklass) mamma som ba äeh jag ORKAR INTE *dramatisk suck* *lämpar unge på pappan* *kastar mig i soffa*. Aja, hon tar ju ingen direkt skada av att vara med Andreas så jag njuter väl på då. Imorgon drar han till sthlm för att kolla post/vattna blommor och då får jag öva på att vara föräldraledig ensam igen. Ser EJ fram emot detta. Ser verkligen ej fram emot när han börjar jobba igen i augusti och lämnar mig och Ellen ensamma. Kommer längta ihjäl mig ju.

fredag, juli 1

Två månader

Skrällen. Gnällen. Lillprutten (din pappas smeknamn. Jag är tyvärr storprutten.) Skräpbebin. Älskling. Grisbebin. Knölfia. Världens allra finaste.

Du ligger bredvid mig och sover just nu, i stora sängen mittemellan två kuddar. Din pappa kom och lade dig bredvid mig när han tyckte jag skulle vakna och då åmade du upp ditt lilla huvud mot mitt så min nästipp passade precis in mot svängen på din näsa med mina läppar på din nästipp och sen somnade du med en nöjd suck. Du brukar inte ligga i stora sängen utan ditt babynest. Först var det för att vi var rädda att du skulle kvävas, men nu är det delvis för att du börjar bli lite rörlig och delvis för att du faktiskt sover bra på egen hand och då vill inte vi mecka med det. Allra helst skulle du väl sova mellan mina bröst/rakt över min kropp men det går faktiskt inte på nätterna. Du får göra det dagtid istället och ska jag vara helt ärlig så älskar jag det förmodligen mer än dig.

Du är så himla stark. Du älskar att sitta upp, antingen med lite stöd under armarna eller lutad mot nånting, och kan sen sitta länge och titta och babbla. Du har börjar babbla och det är BE-DÅ-RAN-DE. Det roligaste är när du är lite lite lite upprörd över nån orättvisa (måste byta blöja/maten tog slut/du ligger ner) för då spänner du blicken i den som är närmast, rynkar ögonbrynen och drar av en salva sammanhängande ljud. Är du glad oh:ar, ah:ar och ggggrrrng:ar du mest. Du har hittat två sätt att kommunicera på riktigt på. Det första är att du smackar med tungan bestämt långt fram i munnen när du vill ha mer mat och det andra är att du klickar med tungan när du vill att vi ska prata med dig. Gör vi inte det klickar du igen och tittar noga så vi lyssnade. Jag tror att det började när vi började leka härmlekar med tungan när du var pyttebebis, för då klickade vi med tungan en hel massa för du verkade gilla det.

Du drar dig upp till stående om vi håller dig i armarna och du ÄLSKAR att stå och hoppa i knät. Du orkar inte jättelånga stunder för sen blir huvudet lite tungt, men det märks att du blir starkare för varje gång.

Du älskar fortfarande mat och suger i dig allt större portioner. Vi hade lyckats få in dig på ett tretimmars-"schema" men sen fick du ROTA-vaccin och en släng av din mammas förkylning och återgick till att käka varannan timma igen. Du verkar dock inte ha blivit så där superpåverkad av nåt av det förutom första dygnet som du i princip sov dig igenom utan har varit ditt vanliga soliga self. Ditt humör förresten, du är så glad och älskar allt och alla så nu verkar väl fas 2 av den där utvecklingsfasen också vara över. Du skrek ett gäng kvällar där till synes utan anledning, men igår skrattade du tills du somnade i min famn.

Jag älskar sig så himla mycket mer än vad jag nånsin kunde tro. Du är det finaste jag har.

Sommarledigt var det här

Vi är i Örebro hos Andreas pappa. Imorgon, eller ja, idag åker vi istället till Lidköping och den andra sidans faderskap. Vi har all tid i världen och ändå gör jag absolut ingenting. Eller jo, vi (mest jag) Ronja-övar på att akta oss för saker. Att äta på restaurang till exempel. Det har vi aktat oss för två gånger senaste veckan. Det och att åka väldigt långt i bil med bebis. Och att gå på middag hos kompisar har vi också aktat oss för, midsommarhelgen ej inräknad eftersom vi bodde över i tre nätter. Insåg häromdagen att vi numera alltid kommer falla inom kategorin människor som kommer med barn. Alltså såklart inte alltid-alltid eftersom vissa saker helt enkelt inte passar sig med barn och egen tid osv, men generellt så kommer ju Skrällen liksom vara där vi är dom närmsta säg 12 åren. När Alltfinnsredan skickade bild på sin nya (URGÖLLIGA) bebis och hennes pappa så fick jag såklart hjärtsnörp av fint pga fint men också pga dom är en familj nu! Sen slog det mig att det är ju jag också. Så himla fint/sjukt.

Jallefall, jag håller på att öva på föräldraskapet. Jag övar egentligen mest på att försöka slappna av i föräldraskapet och förändra min inbyggda förebygg och förekom-parenting från undvik till anpassa. Exempel: istället för att undvika restaurang pga bebis kan skrika/vagnen kanske inte får plats/jobbighet -> gå till kedjerestaurang och öva på att äta i kanon (som sång, ej skjutvapen) och vagga barn med ena armen eller istället för att undvika att åka på midsommarfirande pga potentiellt bebis i bil-kaoz -> åk ändå och planera att det får ta precis hur lång tid som helst och kör på kör när barnet sover-modellen. Hittills ger jag mig Godkänt och Skrällen Mycket Väl Godkänt eftersom hon tar allt man slänger åt henne med ett tandlöst leende och en laissez faire-attityd. Älskar henne extremt mycket för det beteendet. Det och att hon verkligen är helt orimligt gullig just nu. Hade jag bara kunnat sova istället för att ligga bredvid och vara klarvaken hade livet varit ännu bättre. Känner mig som ett creep som ligger bredvid och glor och väntar på att hon ska vilja vakna och käka så jag kan locka henne att flina igen.

fredag, juni 24

Vi är i Lenåsen utanför Rättvik hos våra kompisar i deras sommarstuga/hus. Allting är supervackert. Jag är förkyld eller allergisk och LIVRÄDD för att jag smitta Ellen om det är det förstnämda så jag tar alla mediciner jag kan hitta för att inte hosta/nysa/snora (och jag har "några stycken" eftersom förkylning är ungefär det folk känner för maginfluensa för mig). Hade lite ont i halsen i förrgår och igår morse och huvudvärk natten till idag och nu är jag lite tät i luftrören och lite snuvig. En mycket mild förkylning om det nu är en sån, men vem vet hur en knappt åtta veckor gammal pluttig bebis reagerar på det? Andreas säger att han inte känner nånting och google säger att förkylning bryter ut dagen efter smittan och att smittotiden är cirka två dygn samt droppspriden så han borde vara sjuk isåfall, men en vuxen man i sina bästa år har ju liiiiide mer av ett immunförsvar än min lilla knölfia till bebis.

Hon är iofs rätt mycket av ett genibarn eftersom hon idag åkte bil mellan 11.30-17.00 och bara vaknade en gång för att käka och var vaken och satt och snackade och log i en halvtimma innan hon somnade om igen. Var beredd på att få ta igen det efteråt, men hon körde bara sin vanliga fantastiska tajming och skrek den halvtimman när alla andra åt middag. Varför, oh VARFÖR, vaknar dom ALLTID sekunden efter middagen är klar och liksom knölar och gnäller och grejar? Blir också väldigt stressad mammy av att andra människor måste lyssna på hennes tinnitusframkallande gastande. Det gick över när hon motvilligt sparkande och gnällande somnade mitt i ett vres i selen. Gud vad intressant det här är för er. Verkligen. Vi säger godnatt istället.

tisdag, juni 21

Be still my beating heart

Min bebis börjar bli stor nu. Igår blev hon sju veckor och det nyfödda börjar lite som försvinna in i nån form av bebis istället. Vi har fått rensa ut kläder (gråt) och det som förut mest var reflexer är nu medvetna handlingar. Min bästa medvetna handling är när hon trycker upp sitt huvud mot min hals eller klänger sig upp till min axel och trycker kinden mot min kind och mmmm-ar nöjt. Jag vill gärna låtsas om att hon också medvetet pussar mig som härm för att jag alltid pussar henne när hon vrider huvudet och trycker sin öppna mun mot mitt ansikte, men tyvärr är det nog mer en går det här att äta?-reflex. Jag borde egentligen sova, men började titta på bilder från när hon var nyfödd och uuuuäääääh och lilleskuttårar. Hon kommer aldrig vara så där liten och pluttig nånsin igen ju.

söndag, juni 19

Spridda tankar igen (obs innehåller sexfråga)

* Varför pratar "alla" om avslag? Upplevde det som cirka noll jobbigt. Det är ju bara att använda binda/trosskydd? Förstår inte problematiseringen.

* Mitt liv blev ca 100% bättre när jag och Andypants insåg att vi liksom glömde bort oss-oss i allt föräldrande och jag började sova med honom istället för som en hök över börnet. Bonus: blir fortfarande yr i huvudet när vi hånglar. Känns som win! Bonus 2: börnet sover mycket bättre utan mitt hökande.

* Det här med sex post-preggo, hur gör man? Närå. Jorå. Men seriöst, jag känner mig jättenervös för hur det ska kännas/vara och framförallt tänker jag jävligt mycket på hur det ens ska ske? Hur gör man? Det känns ju inte direkt mer onervöst att 1) ha tidspress/stress pga barn som kan vakna NÄRSOMHELST och 2) var gör man det ens? Känns askonstigt att vi ska ligga i samma rum som Ellen ju. Och därför 3) hur ska vi ens börja det hela? MYCKET tacksam för tips/guidning i det här va.

* Ska jobba på onsdag. Det ska bli askul och också men NEJJE JAG VILL VARA LEDIG. Gräset och grönt osv.

* Har nu varit ute och käkat två gånger sen Skrällen kom till världen. Det har varit fantastiskt. Trodde inte att jag skulle känna så. Trodde generellt inte att jag skulle känna så starkt att jag är liksom mig själv/som vanligt bara plus en.